lover of life. and p3.
sms. Vilket världelöst kommunikationssätt. Det är som gjort för missförstånd, krångel och lååååååånga funderingar på vad smset egentligen innebar. Hur många gånger har man inte suttit länge och försökt läsa mellan raderna, suga ut det sista ur smset som man kanske missade? Trots att man läst det 14 gånger innan.
Fast på samma gång är det ju lite halvspännande och smidigt. Hej jag vet inte vad jag tycker.
Men jag vet faktiskt vad jag har gjort idag. Dagen inleddes med att vi hade IceBreaker-clinic på jobbet innan vi öppnade. Var mycket givande. Sen jobbade jag halvdag, till 15. Bussen hem, powernap på bussen.
Förövrigt, är jag den enda som inte kan hålla mig för skratt när någon somnar i bussen och metar med huvudet eller gapar gigantiskt, eller varför inte vaknar med en genant grymtning? Jag gjorde en sån variant när jag åkte till Stockholm i helgen. När tågen närmade sig Södertälje vaknade jag med en hysterisk ryckning i ben och armar för att sedan få en oerhört jobbig kramp i mitt högra ben. Kunde ha slutat lite hur som helst. Men det var ingen som kom till skada. lucky me.
Vart var jag? Hemma åt jag pappa och simon middag, och en styrdes träning, idag i from av inlines. Första turen iår. Träningsvärk blir. Använde stavar också. Bye, bye gäddhäng.
ALLA SOM LÄSER DETTA får här och nu en uppgift av mig. Tänk ut en person, nån som får dig att må bra. Nån som du räknar som en stor del av dit liv. Nån som du kanske saknar när den inte är närvarande. Klar?
Bra! Idag, eller senast imorgon ska du berätta för den här personen face-to-face (eller i nödfall på tele) hur mycket han/hon betyder för dig och kanske låta personen veta att han/hon får dig och må bra, eller vad som helst.
Man ska inte bara räkna med att personen vet det, man ska säga det. Tänk själv hur bra man mår av o höra det.
För o avrunda detta säger jag bara pang-prego-ämbart!!
Fast på samma gång är det ju lite halvspännande och smidigt. Hej jag vet inte vad jag tycker.
Men jag vet faktiskt vad jag har gjort idag. Dagen inleddes med att vi hade IceBreaker-clinic på jobbet innan vi öppnade. Var mycket givande. Sen jobbade jag halvdag, till 15. Bussen hem, powernap på bussen.
Förövrigt, är jag den enda som inte kan hålla mig för skratt när någon somnar i bussen och metar med huvudet eller gapar gigantiskt, eller varför inte vaknar med en genant grymtning? Jag gjorde en sån variant när jag åkte till Stockholm i helgen. När tågen närmade sig Södertälje vaknade jag med en hysterisk ryckning i ben och armar för att sedan få en oerhört jobbig kramp i mitt högra ben. Kunde ha slutat lite hur som helst. Men det var ingen som kom till skada. lucky me.
Vart var jag? Hemma åt jag pappa och simon middag, och en styrdes träning, idag i from av inlines. Första turen iår. Träningsvärk blir. Använde stavar också. Bye, bye gäddhäng.
ALLA SOM LÄSER DETTA får här och nu en uppgift av mig. Tänk ut en person, nån som får dig att må bra. Nån som du räknar som en stor del av dit liv. Nån som du kanske saknar när den inte är närvarande. Klar?
Bra! Idag, eller senast imorgon ska du berätta för den här personen face-to-face (eller i nödfall på tele) hur mycket han/hon betyder för dig och kanske låta personen veta att han/hon får dig och må bra, eller vad som helst.
Man ska inte bara räkna med att personen vet det, man ska säga det. Tänk själv hur bra man mår av o höra det.
För o avrunda detta säger jag bara pang-prego-ämbart!!
Kommentarer
Postat av: Johanna
Du är absolut inte ensam om att skratta åt folk som somnar på bussen och gör något roligt.. :p
Läste föresten en kommentar att jag skulle bli väckt idag? Väckt blev jag, men inte av dig :O :(
Trackback